söndag 25 juni 2017

Brudarna



Lite drygt en vecka har gått sedan vår fina skolavslutning.
Ja - först är det alltså en högtidlig och fin skolavslutningsceremoni,
och därefter tar vi Brudar över scenen
tillsammans med ett band.


Några veckor före avslutningen
sätter vi igång och repar i musiksalen på eftermiddagarna.
Ibland har vi ett tema - ibland kör vi låtar som är varit lite aktuella under våren,
och alltid är det en av låtarna som har en specialskriven text.

Jag tror att jag har varit en av Brudarna i princip ända sedan jag började på skolan år 2001,
och det är många, många låtar som har repats in...


Det är så himla roligt
och för mig som spelar piano under den högtidliga delen av avslutningen -
den där vår fina skolkör sjunger och eleverna själva är konferencierer 
(då när man kanske är lite spänd för att allt ska gå felfritt och låta fint)
så är det sedan bara ren och skär avslappnad glädje
när det är dags för del 2,
d.v.s. underhållningen till picknicken.


Hur många andra har det så här på sitt jobb...?

Jag är så glad att jag har det!

Att äga sin tid




När man är ledig och äger sin tid -
vad svårt det är att inte få dåligt samvete då!
Jag menar - när man jobbar så jobbar man ju,
och då räcker inte riktigt tiden till för allt det där man vill eller borde göra.
Men nu - nu är jag ju ledig.
Så vad ska jag skylla på då, om jag inte får så mycket gjort...



För efter flera dagar utan så många vettiga aktiviteter
så kommer det där dåliga samvetet...

Gå runt och skrota.
Stänga av väckarklockan och sova lite till.
Sitta och slösurfa på datorn.

Och i går kväll såg jag två filmer efter varandra på tv:n.
Jag som aldrig annars tittar på tv...


Nåja - kanske är det ändå ok 
att ha ett par såna dagar.

Kanske har det också något syfte...?

fredag 23 juni 2017

Enligt tradition...


Det är precis som de säger i Coop-reklamen
som gått på tv nu de senaste veckorna:
På midsommar får man ledigt från nytänkande!
På midsommar är det traditioner som gäller.

Och det är väl ganska skönt?


Midsommarstänger ska resas av "starka karlar"...



Det ska ta lite tid, så där så att alla hinner bli lite uttråkade...


...men tillslut ska den stå där på plats,
medan alla i publiken applåderar...


Det ska dansas små grodorna, jänta å jag och vi äro musikanter...



Småflickorna ska ha blommor i håret
och volangklänningar...


Det ska kastas bollar, spelas på chokladhjul och köpas lotter...


Och helst ska man såklart vara på någon gammal hembygdsgård...


...där det står faluröda gamla hus...


...med vita spetsgardiner i fönstren och 
bondpioner i rabatterna...


Det ska drickas rabarbersaft!


Man ska träffa på bekanta med blommor i håret! 
(Hej Jill - kul att se dig!)


Regnet ska hänga i luften 
och man ska duka upp fika på en picknickfilt...


...i gröngräset!


Man ska sätta på sig folkdräkt.


och spelmän ska spela. Fiol förstås.


Sedan ska man åka hem och koka färskpotatis!


Och göra en färskpotatissallad!


I vaserna ska det stå ängsblommor!


Rödklöver, smörblommor, kirskål...



Och till efterrätt blir det självklart jordgubbar,
glass och vispgrädde!


Ja, det enda som jag tycker vi kan ändra på
är att H måste åka och jobba direkt efter maten...


...men å andra sidan...


...så är ju det också en tradition i vår familj...

Glad midsommar!

onsdag 21 juni 2017

Svårfotad skönhet


Å, den är så svår att fånga på bild,
den där Paradisbusken.

Den är ju så fantastisk nu i några dagar,
men det går liksom inte att återge på ett foto.


Och kanske är det någonting som är bra med det också...?
Att en del saker måste man liksom uppleva "irl"...?


Ibland kanske man ska se saker med ögonen just nu,
istället för genom ett fusk-filter på instagram...?


Ja - den är svårfotad som sagt.

Men ni får föreställa er...

Att befinna sig i en bromssträcka...


I går kväll hade vi sommaravslutning i arbetslaget.

Och nu blir det så där konstigt igen:
Som jag brukar säga:
 Att jobba som lärare är att som att jobba med gasen i botten,
- på gränsen till att man hanterar farten man far fram i -
tills att det sedan plötsligt tar tvärstopp!


För plötsligt är jag faktiskt l-e-d-i-g,
och jag går bara runt och känner mig som en bil
som har bromsat in, men som ändå fortfarande rullar framåt.
Det går inte att fatta det!

Jag antar att jag är inne i bromssträckan.


Kanske är det så inom fler yrken,
men det blir så väldigt påtagligt när eleverna slutat
och det blir en helt annan arbetssituation några dagar,
för att vi sedan blir helt lediga.


Som jag sagt förut så trivs jag verkligen med mitt jobb.
Jag tror att jag var 6 år när jag bestämde mig för att bli lärare,
och med 31 år i yrket, så tycker jag fortfarande att det är ett fantastiskt jobb.
Så omväxlande och givande!
Jag vet inte vilket yrke som skulle kunna vara bättre...

I går kväll grillade vi i arbetslaget tillsammans
och så blev det ett par omgångar kubb!


Och nu följer några veckors sommarledighet!


Jag befinner mig som sagt på bromssträckan,
men så småningom hittar jag säkert
lugnet...