lördag 17 mars 2012

Du såg. Det vet jag.


Ja du fina, fina Pappa.
Nu är allas ögon så trötta av gråt.
Men så fint det var.
Visst tycker du också det?

För visst såg du!
 Mammas stora, fina hjärta av rosor till Dig.
De fyra stora, vita blomsteruppsättningarna -
fyllda med liljor och rosor.
En uppsättning för vart och ett av Dina fyra barn.
Det blev så fint,
 eller hur...?

Och nog såg Du hur Kapellet 
var näst intill överfullt
av Din familj och Dina vänner.
Så fullt att det fick bäras in extrastolar.
Så många som ville komma!
Så många.
Du såg...?

Och så Din kör.
Du hörde, eller hur!
Hörde hur kören sjöng så fint för Dig,
även om Din bas-stämma fattades.
Fattades.
Du hörde att de tränat in sången
som Du själv har skrivit...?
Visst gjorde de den bra!
Med ögonen fulla av tårar
sjöng de för Dig.

Och Mamma -
så klart att hon skulle spela piano för Dig
när Din yngsta dotter sjöng
sången hon skrivit.
Till Dig.

Och vi, Dina allra närmaste:
Din Älskade och Dina fyra barn 
med familjer
 tog varandras händer
och ställde oss runt Din kista.
Hos Dig.

Hand i hand
hos Dig,
medan prästen läste
 en av Dina egna dikter.

Och nu har vi följt Dig till Din grav.
Allihop följde vi Dig,
till kyrkklockornas dova klang.
Så många vi var.

Och Dina söner och några andra nära anhöriga
sänkte ner Dig i Din grav.
Så sorgligt.

Aldrig har jag varit med om
 något så sorgligt.
Aldrig.

Men Pappa -
visst var det en kärleksfull och fin dag också!
Du såg och hörde.
Du kände allas vår kärlek.
Jag vet att Du gjorde det!

Och visst fick Du hälsningen
som några av Dina barnbarn skickade upp
till himlen lite senare på kvällen.
En hälsning i form av
en svävande lykta.


Ja du fina, fina Pappa,
Nu är allas ögon så trötta av gråt.
Men bortom gråten
finns allt fint kvar
som Du har gett till oss.

All Kärlek till Dig.
För alltid.
All tid.

8 kommentarer:

  1. Det låter som ni fick ett oerhört gott och vackert avsked.

    Ja, vi har olvon på framsidan, burkwoodi. Det är ett hybridolvon som doftar ljuvligt. Behåller även en hel del blad på vintern. Jag gillar dem jättemycket.

    Stor kram,
    Maria

    SvaraRadera
  2. Så vackert, jag blev alldeles tårögd.
    Varma kramar//Helena

    SvaraRadera
  3. Åh vad otrolgt vackert du skriver...
    Sitter här med stora tårar trillande ner för kinderna.
    Blev alldeles gripen.
    Så mycket kärlek och så mycket sorg...

    Klart din pappa fanns med och såg all er kärlek för honom...

    Stor kram Mariette

    SvaraRadera
  4. Så sorgligt och vackert på en enda gång. Tårarna trillar och såklart finns din pappa med er och ser er kärlek.
    Stor varm kram

    SvaraRadera
  5. Visst ser din pappa! Och han måste ha gett er oändligt mycket värme och kärlek som ni kommer att bära med er.
    Kram Eva

    SvaraRadera
  6. Du har så mycket vackert i dig som kommer fram i dina texter, så mycket kärlek. Trots att jag bara känner dig via bloggen och dina kommentarer hos mig blir jag djupt berörd och rörd. Det känns som ni fick ett kärleksfullt avsked och jag hoppas så att din vår blir ljusare och att värmen gör dig gott.
    Kramar i mängder!
    Hélena

    SvaraRadera