måndag 7 november 2011

Den som spar...


I går när vi pysslade ute 
så tog vi ner hela fina klätterrosen
Rosa Helenae Hybrida och den här ställningen den klättrade på.
Rosen är underbart fin, men den ska få klättra på 
ett plank som ska byggas där i vår istället.
Det kommer att bli bra!

Den här ställningen, som är den ena sidan
av portalen, sparade vi dock.
En gång i tiden har H gjort den av gärdsgårsstörar.
Synd att slänga!
Visst kan man göra typ en spaljé av den...?

Ja, jag är ju sån att jag gärna sparar saker som jag gillar
även om jag inte riktigt vet vad jag ska ha dem till just nu.
Men så småningom brukar jag komma på det!

(Problemet brukar bara vara att hitta en plats
 för förvaring tills de ska användas...)



Tyvärr är det många saker
jag har svårt att göra mig av med...
Möbler, kläder, grejer...
Husets alla förråd och garderober svämmar över!

(Eller..."alla och alla":
Vi är ju inte så jättebortskämda med förvaringsutrymmen...)

Vis av erfarenhet vet jag nämligen att jag efter en tid brukar
sakna grejer som jag gör mig av med.

(Det grämer mig t.ex. fortfarande att jag kastade 
en urgammal i hopfällbar trästege 
för ett par år sedan.
Ah, nu vet jag ju precis vad jag skulle ha gjort med den...:-)

2 kommentarer:

  1. Vilka underbara bilder från kottar till ställningar. Jättefin krans i förra inlägget och jättefin ställning i dagens inlägg. Visst är det lättare att slänga andras saker än sina egna :-) Men jag skulle aldrig våga byta så att jag fick slänga H´s saker och att han skulle få slänga mina... Hjälp, då vet man aldrig vad som skulle försvinna.
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  2. I bland har jag jättelätt för att slänga saker. kanske främst för att jag gillar snygga städade förråd där allting står på sina platser. Nu är ju förrådet bara snyggt och välstädat i någon vecka sen börjar det ösas in allehanda prytlar från samtliga familjemedlemmar.
    - WOW liksom, här fanns ju plats, här kan jag lägga detta som jag inte vill ha på mitt rum just nu. Så var det stökigt och fullt igen.
    Visst ångrar jag mig ibland när något slängts men inte särskilt ofta. Personliga minnen får ju stanna kvar - det går inte att göra sig av med.
    Anders tidningssamling "åka skidor" från 1985 åkte i somras - den kan jag säga att om jag fått bestämma hade den åkt för mycket länge sedan...
    Kram på dig

    SvaraRadera