fredag 23 juni 2017

Enligt tradition...


Det är precis som de säger i Coop-reklamen
som gått på tv nu de senaste veckorna:
På midsommar får man ledigt från nytänkande!
På midsommar är det traditioner som gäller.

Och det är väl ganska skönt?


Midsommarstänger ska resas av "starka karlar"...



Det ska ta lite tid, så där så att alla hinner bli lite uttråkade...


...men tillslut ska den stå där på plats,
medan alla i publiken applåderar...


Det ska dansas små grodorna, jänta å jag och vi äro musikanter...



Småflickorna ska ha blommor i håret
och volangklänningar...


Det ska kastas bollar, spelas på chokladhjul och köpas lotter...


Och helst ska man såklart vara på någon gammal hembygdsgård...


...där det står faluröda gamla hus...


...med vita spetsgardiner i fönstren och 
bondpioner i rabatterna...


Det ska drickas rabarbersaft!


Man ska träffa på bekanta med blommor i håret! 
(Hej Jill - kul att se dig!)


Regnet ska hänga i luften 
och man ska duka upp fika på en picknickfilt...


...i gröngräset!


Man ska sätta på sig folkdräkt.


och spelmän ska spela. Fiol förstås.


Sedan ska man åka hem och koka färskpotatis!


Och göra en färskpotatissallad!


I vaserna ska det stå ängsblommor!


Rödklöver, smörblommor, kirskål...



Och till efterrätt blir det självklart jordgubbar,
glass och vispgrädde!


Ja, det enda som jag tycker vi kan ändra på
är att H måste åka och jobba direkt efter maten...


...men å andra sidan...


...så är ju det också en tradition i vår familj...

Glad midsommar!

onsdag 21 juni 2017

Svårfotad skönhet


Å, den är så svår att fånga på bild,
den där Paradisbusken.

Den är ju så fantastisk nu i några dagar,
men det går liksom inte att återge på ett foto.


Och kanske är det någonting som är bra med det också...?
Att en del saker måste man liksom uppleva "irl"...?


Ibland kanske man ska se saker med ögonen just nu,
istället för genom ett fusk-filter på instagram...?


Ja - den är svårfotad som sagt.

Men ni får föreställa er...

Att befinna sig i en bromssträcka...


I går kväll hade vi sommaravslutning i arbetslaget.

Och nu blir det så där konstigt igen:
Som jag brukar säga:
 Att jobba som lärare är att som att jobba med gasen i botten,
- på gränsen till att man hanterar farten man far fram i -
tills att det sedan plötsligt tar tvärstopp!


För plötsligt är jag faktiskt l-e-d-i-g,
och jag går bara runt och känner mig som en bil
som har bromsat in, men som ändå fortfarande rullar framåt.
Det går inte att fatta det!

Jag antar att jag är inne i bromssträckan.


Kanske är det så inom fler yrken,
men det blir så väldigt påtagligt när eleverna slutat
och det blir en helt annan arbetssituation några dagar,
för att vi sedan blir helt lediga.


Som jag sagt förut så trivs jag verkligen med mitt jobb.
Jag tror att jag var 6 år när jag bestämde mig för att bli lärare,
och med 31 år i yrket, så tycker jag fortfarande att det är ett fantastiskt jobb.
Så omväxlande och givande!
Jag vet inte vilket yrke som skulle kunna vara bättre...

I går kväll grillade vi i arbetslaget tillsammans
och så blev det ett par omgångar kubb!


Och nu följer några veckors sommarledighet!


Jag befinner mig som sagt på bromssträckan,
men så småningom hittar jag säkert
lugnet...

måndag 19 juni 2017

"Just nu är allt bra..."



Jag hade ett viktigt uppdrag i lördags.
Jag skulle skjutsa ner 7 stycken 17-åringar med deras
datorer, skärmar och skrivbordsstolar
till Dreamhack i Jönköping.


Det har blivit några resor dit genom åren.
Första gången var 2009, när J & E:s storebror åkte dit första gången.
De senaste åren är det våra yngsta killar som varit där.


Vilken tur då att jag älskar just den där vägen!
Vägen längs Vätterns östra strand.

Jag tycker att den är så otroligt vacker!


Och kanske är det inte bara det 
att det är så vackert att åka utmed en spegelblank sjö;
kanske är det också det att jag förknippar just den vägen
med att vara på väg ut på äventyr!

Vi brukar ofta stanna till vid Brahehus som ligger alldeles invid vägen.
Och när jag släppt av killarna och var på hemväg
så stannade jag till här vid ruinen.


Jag köpte mig en macka och en flaska bubbelvatten,
och gick sedan runt i solen och njöt.
Det var så skönt!


Hur vacker är inte utsikten härifrån?


Just där och då så fick jag en sån där känsla över mig.
Ni vet - den där känslan av att 
"just nu är allt bra..."

Kan man kalla det för lycka?


Jag var glad för J & E:s skull,
som den allra första dagen på sommarlovet
fick åka till sitt Dreamhack som de längtat till så länge.
Jag var glad för att H gått av sitt pass klockan 6 tidigare på morgonen
och att han nu skulle vara ledig i två dagar - 
de två första lediga dagarna på flera veckor.
Jag var glad för att V hade kommit hem från Ryssland kvällen före
och att han skulle komma hem till oss från Stockholm 
senare på eftermiddagen.
Jag var glad för att en otroligt intensiv period på jobbet var över
och att jag snart kommer att vara långledig.


När jag åkte därifrån satte jag på solglasögonen på näsan
och bra musik högt i bilstereon.

Allt var bra...